sunwedge

Ovan dessa enorma bunkrar, vida som om de flugis hit från Sahara. Naturligtvis la jag mig mitt i en av dessa kratrar, precis efter ett mycket irriterande flerslags lövskogsbesök efter utslaget.
Bunkern var så stor att jag spelade mig ut ur den med ena hybriden.
Sedan valde jag att fortsätta att utforska den svenska lövskogen.
Fairwayen på bilden visade sig inte ha ett dugg med mitt spel att göra.


Förstår inte vad som händer inom mig ibland.
Har spelat riktigt gröndjävligt uselt i en vecka si så där... men ändå så var det helt underbart att spela idag.
Jag har visserligen inte presterat mer än 22 poäng (11 ut och 11 in) under dagen.
Men i dag var det skit samma.
Det var ju så himla roligt att spela!
Jag ångrar inte för ett ögonblick att jag skippade Tjejmilen!

Lindö GKs bana var kanonkul att spela. Dit ska jag åka igen.
Trots om det var dyrt.
450 kronor suger.
Men faktiskt vill jag för första gången om en 18-hålare säga att banan var prisvärd.
Det går ju att åka hit nästa sommar när Huvfudstaden har sommargreenfee på alla sina banor.

Banan var inte alltid snäll: mycket illvilligt vatten och bunkrar stora som om Sahara hade flutit in över Vallentunaslätten.
Fairwayen var dock mjuk som Vollsjö trätofflor, om ni minns reklamen.
Greenerna såphala och styggt ondulerade.

Spelet gick upp och ner: som att cykla i schweiziska alperna, kan jag tänka mig.
Även om jag skulle vilja spela mer likt skånska slätten: jämt, böljande och fantastiskt vackert.

Vi spelade på 4 timmar och tio minuter.
De två singelhcp-valparna hade tydligen hört talas om mig, så de hade ställt en förfrågan om att få gå själva. Glatt kunde jag traska ut till dem och meddela att vi absolut tyckte detsamma.
Så vi fick en egen lite boll, väninnan och jag.

Hårda vindar i byarna.
Nu har det mojnat, men när vi spelade så låg det säkert på 15 sekundmeter i byarna.
En massa sekundkilometer, kändes det som.
Jag är ju ett kanonbra vindfång så jag höll på att tippa när jag stansade.
Solen sken genom molnen och jag är lite rödmosig.
Jag kunde gått 18 hål till om det bara var orken det hängde på, men jag var riktigt hungrig och kunde dräpt en älg. Eller två.

Dödsstöten kom på hemvägen.
Vi passerade Barkarby så jag kunde få köpa mitt resefodral som jag behöver inför resan, samt två tröjor som jag verkligen behövde. Det är ju lika tomt i mina garderober som i mina medsystrars.
Men vi gjorde tre stora golfbutiker och provade allt från kläder till klubbor.
Jag förälskade mig i Callaways damklubbor som var så lättslagna och gick att få i herrlängd med seniorflex, dvs mitt mellan herr- och damregular i skaften.
Det var den riktigt hårda golfrundan.

Så nu sitter jag här och skriver önskelista till tomten... "Snäla TOMten, min mama behöver verklgn ett set Callaway X-22 med herr, seniorflex, skaft. Du kan skicka dem redan inan jul."
Själv har jag inga pengar till mer golfgrejer.
Sluthandlat.
Det börjar nämligen vara sluthandlat i matbutikerna också.
Köpstopp både i tekå och livsmedelssektorn.


Förresten är det bara jag som slår av naglarna när jag spelar golf?
Slår av dem djupt ner så jag blir av med tum- och pekfingernaglarna lite då och då.
Samma snärt får jag när jag klipper med sekatör utan handskar.
Vibrationsskador?

Jag blir så ledsen på mig själv!

Jag HÖJDE mig i går. 35.2 för min usla insats!
Hade inte ens det i åtanke.

Mycket som jag inte har i åtanke...
I huvudet överhuvudtaget.
Hur kan jag ens tänka tanken att jag ska springa tjejmilen idag när jag varit uppe och kastat upp all gårdagsmiddag i natt, jag är småsnorig och knappt kunde stödja på vänsterfoten när jag kröp ur sängen.
Ändå så stod jag där och borstade tänderna kl halv sju i morse och funderade över dagens kommande lidanden.

Det sitter hur långt inne som helst att hoppa av när jag sagt något.
Ett löfte är ett löfte, även om det är till mig själv.
Men nu blir det så.
Även om jag skäms som en hund över att inte fixa en Tjejmil i år.
Men jag tappade hela sugen när alla andra i laget hoppade av under förra veckan.

Så nu är väninnan och jag på väg till Lindö GK, hon med sina nya 32,5 i hcp (hennes prestation i går) och jag med mina nya 35,2 ska terrorisera två stackars singelhandicapare kl 09:52.
Som om jag inte mådde illa innan!

Men skam den som ger sig: bryt ihop och kom igen!

Summa från dagens övningar:

Resultatlistan har inte kommit ut, men av eftersnacket att döma så är jag inte sist i alla fall.

Har tävlat på hemmaklubben idag.
Det gick i alla fall bättre än i går.
Och jag höll humöret uppe hela ronden i dag med.
Så jag är nöjd.

I morse var jag motstulen, självkänslan i botten.
Jag fyllde på bagen med alla klubbor som skulle kunna tänkas fungera.
Till slut hade jag 13 klubbor av helt olika märken, flex och längd.
Mina nybörjardamklubbor blandade med de herrklubbor som jag spelar på.
Och min putter.

Intressant att märka att det var faktiskt mina herrklubbor som gick bäst. Trots att de är väldigt styva.
Så nu vet jag att det inte är klubborna det beror på.
Ett tag var jag inne på det. *no*

Det viktiga för mig i dag var att hitta tillbaka till slagen. Våga slappna av lite igen.
Jag gjorde absolut inget superresultat, men 12 poäng på 9 hål är bra mycket bättre än 17 på 18.

I morgon ska jag springa Tjejmilen.
Men jag vet inte om jag har lust - alla andra från jobbet har hoppat av och jag känner mig lite snorig.
Det sistnämnda brukar inte hindra mig: men det känns som om jag behöver något att skylla på.
Söndagen ska vara full av sol och väninnan frågade om jag ville spela en 18-hålare i morgon.

Jag bestämmer mig när jag vaknar i morgon bitti.

Golf är ju trots allt kul!



Epilog:
Jag blev 12:a av 15 damer. Inte sist!
Och 10 av oss stackare, vi höjde våra hcp - två stod kvar och stampade - och tre sänkte sig rejält. Så det var ju inte bara jag som deppade.

Puttävlingen låg inte ute till beskådan, men det gick väl lika där. Jag hade 46 puttar på 46 hål. Retsamt, det som brukade vara min starka gren, men nu är hålen för små och jag är för feg.

Jag kan verkligen inte spela golf.
Helt otroligt så dålig jag är just nu.
Fattar inte vad som händer!

Ändå är det kul!

Har tävlat med jobbet idag på Salems GK

Jag vann visserligen "Längsta Drive" på hål 17, men det berodde enbart på att ingen annan låg på fairway.
Det är så man vinner den utmärkelsen med ett slag på 160 meter.
Det där är ungefär som när jag brukar vinna i biljard för att den andre skjuter ner den svarta bollen.
Men jag är ändå hur glad som helst.

Sen att jag kom sist med mina sketna 17 poäng är något mellan mig och mina klubbor. Vi ska pratas vid om saken.
De är nog lite hårda emot mig.
Jag är naturligtvis jätteledsen och skäms något så förtvivlat över mitt dåliga spel.
Det kan jag inte annat än erkänna.
Jag hade mardrömmar om mina sämsta slag i natt - sen gick jag ut och förverkligade samma sak på banan.
Är det inte typiskt!
(Varför varför varför händer inte sånt när man har heta sexdrömmar?)

Men jag är samtidigt glad över att vi hade kul i våran "miffoboll".
Och stolt över min superkollega som tog "närmast flagg" och stolt över min superchef som spelade kanon och missade dagens seger endast p g av särskiljningen: ettan hade lägre hcp än henne. Det blir ju så när han hade 8,4 och hon 35,5.
Vi var så bäst, vi i "miffobollen"!

Jag hade visserligen gärna fått whiskeyflaskan vid prisutdelningen, men samtidigt så är jag så glittrande glad över att jag vann en hylsnyckelsats! Det har jag länge önskat mig en egen!
Det är vi kvinnor som behöver bra verktyg.

I morgon är det tävling igen. Ska vara där i tid och träna.
Golf är en märklig sport: hur kan jag haft en kul dag när jag helst skulle vilja spola ner mig på toa för att jag är så besviken på mitt spel.
Ett sport för psykdårar: är man inte innan så blir man under gång.
Typ.

Jag älskar att hata golf!

Äntligen höstrean.
Som jag har väntat.
Som mina fötter har väntat.
Äntligen ett par riktigt bra golfskor!

Jag har sneglat på dem länge: ett par Ecco i skinn som kostade en halv förmögenhet.
Med ett bra pris och ett presentkort som jag fick när jag kom tvåa i stegtävlingen på jobbet i våras, så har de inte kostat mig mer än en kvarts förmögenhet. Men fortfarande en stor slant.

Nu står här bredvid mig: ett par Ecco Casual Cool i svart och väntar på att bli ingådda.
Och det blir de inte under helgens tävlingar: i synnerhet inte i morgon på Salems GK - jag ska ju gå säkert hundra mil då.
Och golfskor går man inte in hemma.

Så här ser de ut, men som på lilla bilden: svarta.

Framemot tvåtiden hade det slutat regna.
Trots att jag hatar golf så bestämde jag mig för att hasa ner och spela.

Behövde frisk luft och motion.
Hade haft en adrenalinstinn förmiddag som dock ledde till att mot att jag efterskänkte en skuld på 780 kr fick ta över Xets putter. Helt okej. Vad gör man inte för en bra golfklubba?
Mer värd en ett X.
En putter kan i alla fall uppföra sig. *no*

Så jag travade ner och spelade extrem nybörjargolf.
Första ronden gick jag med ett par och deras kanske trettonåriga dotter.
Pappan var heltrist.
Mamman sa hela tiden till dottern att det var bra att hon hade mamman.
Dottern var en trevlig prick .
Tänk att pappan inte kunde ta att dottern gjorde par på sjuan, när pappan och vi andra hade boogie.
Jag tyckte flickan skulle göra "jag-är-så-bäst-för-jag-och-inte-ni-hade-par-dansen".
Såg att hon gärna hade gjort det, men...
Så små män kan vara. Både här och där.

Jag spelade uselt idag också.
Förmiddagsilskan störningssände.
Gick ändå ett varv till med ett trevligt par jag spelat med förr.
Fast sen slutade dagen med ett par på sista hålet - DET har jag aldrig gjort förrut!
Det kändes bra.

När jag gick hem så halade jag upp scorekortet och räknade.
En skitdag som denna hade jag ändå gått rundan på 45 slag och 18 poäng.
Då blev det genast en mycket bättre dag.
Tror att detta faktiskt är en riktigt bra dag.

Nu kan puttern och jag göra vad vi vill i resten av vårt liv.
Såg på nätet att vi är ju faktiskt jämnåriga, puttern och jag.

Bryt ihop och gå vidare!

Arnold Palmer och den putter som defenitivt förekommer i hela artikeln.

Just nu ska allt vara ekologiskt, så även golfbollar. Här ser vi legoproduktion av en skitboll.
Bollen på bilden har absolut med artikeln att göra.












I går så skrev tidningarna: "Sista sommardagen, passa på att sola en sista gång!".
Så jag löpte från jobbet som en hind och stod i duggregnet på banan redan strax efter klockan två.

Jag var sliten och trött och irriterad. Haft en riktigt ansträngande arbetsvecka. Visste att jag hade en jobbig uppföljning på ett gammalt privat-projekt framför mig på lördagen.
Inte ätit mer än bullar och tre chokladbitar under hela dagen.
Ur form på alla plan med andra ord.

Kanske inte så förnuftigt att spela i det läget - men å andra sidan så vet jag ju att kroppsaktivitet och dagsljus bryter ner stressorer och adrenalin. Och det behövs!

Första ronden började fel. Jag gick ut ensam:

När jag kommer fram till första tee står det tre herrar och letar bollar.
Innan jag ens hunnit ta på mig handsken eller göra mig i ordning så börjar de frenetiskt vifta igenom mig.
Först försökte jag skaka på huvudet - för jag var ju inte alls klar.
Men de ger sig inte.
Okej, tänker jag, och vinkar tillbaka.
Döstressad -  på golfbanan har jag ingen stresstolerans alls.

Självklart lägger sig bollen i vassen i sidovattenhindret. Kunde gått dit och droppat med en gång, utan att slå.
När jag kommer fram så säger de att de spelar vidare och jag har inget annat säga än att jag kommer ikapp sen och le snällt mot dem.
Jag får snällt stå där vänta när de spelar inspel och green och... *gäsp*

När jag kommer fram till nästa hål är de fortfarande på tee.
Jag väntar.
De slår ut.
Jag väntar.
De letar bollar.
Jag väntar.
Jag slår ut och min förbannade boll försvinner i ruffen hur jag än letar.
Droppar och går vidare.

När jag kommer fram till nästa hål är de fortfarande på tee.
Jag väntar.
De slår ut.
Jag väntar.
De letar bollar.
Jag väntar.
De skriver scorekort på green.
Jag väntar.

Så här håller det på.

Bakom mig har jag under tiden fått en fyrboll som står och trycker på.
Jag kan ju inte förena mig med dem, de är ju redan fyra, och släppa igenom verkar inte snabba någons spel.
Och surgubbarna gör inte en ansats till att släppa i mig i sin gubboll.
Bara det gör mig ilsk.
Inte bara det. Bland annat det.

Så här håller vi på.
Gubbarna vimsar runt runt runt.
När en av dem flyttar den liggande flaggan på green genom att sparka den med foten ökar mina svordomar både till antal och till volym.
Jag upplevde dem som tre åldrade nybörjare, men erfarenheten säger att hade jag kollat deras hcp så hade de säkerligen legat på runt 25. Det verkar alla ha som spelar med sina närmaste vänner.

Tröstade mig med en smörgås när jag kom in.
Regnet kom bara i skurar så det var spelbart.

Även nästa rond blir jag själv.

Första hålet är jag på green på två. Sen valsar jag omkring med puttern. Streck.
Nästa hål ligger jag i bunkern vid green på två. Sen gräver jag gropar i sanden. Streck.
Hål tre funkar nästan, en boogie i alla fall.

Sen händer det otroliga:

Jag slår mitt livs bästa driverutslag på hathålet nr 4!
Fortfarande efter träden, mittemot MUAn ser jag att den ligger i luften. Rör sig framåt. Kanske 2,5 meter över marken.
Den har passerat 150 meters märket då.
Det betyder att den efter 150 meter inte har landat. Kanske inte vid 160 heller.
Lägg sedan rull på det.
Där tappade jag den med blicken.

Efter att ha just avverkat 12 skithål så blev jag så himla glad! Riktigt strålade glad!

När jag kommer fram är bollen borta.
Försvunnen!
Sen letade jag i mer än de tillåtna 5 minuterna.
Jag frågade bollen bakom också när vi möttes på nästa hål.
Ingen har sett den bollen!

Det där var ett hårt slag (alla kategorier).
Deppar.

Jag får väl bära med mig i hjärtat att kan jag slå så där en gång så kan jag göra det igen. Att det där bara var det första av många många ännu bättre slag.

Men just nu är det bara depp - jag ville ju VETA hur långt det var.

Valde att strecka det hålet, hade ju ändå inget scorekort att bry mig om.

Sen blev det två boogie på raken.

På sjuan så tramsade jag bort mig, som vanligt när jag är ofokuserad.
Jag slår ut och lägger mig i skogskanten bredvid green.
Ska slå med p-wedgen, men fastnar i en litet nyfött träd och kommer 30 cm.
Då blev jag så heligt förbannad, så jag återplacerar bollen och lägger den direkt i koppen.
En bortschabblad birdie.
Inte ens värd paret eftersom jag fuskade.

Par på åttan.
Boogie på nian.

Hatar golf!
Ska aldrig mer spela golf.
Gick hem åt, duschade och somnade tungt strax efter åtta på kvällen.
Arg arg arg!

Nu sitter jag och ser att det klarnar efter nattens skyfall.
Kanske ska packa vagnen och traska ner och gå ett par varv?

Golf i gott sällskap är aldrig fel.
Faktum är att jag spelar bättre ihop med de som är duktiga och ödmjuka.
Att spela med en partner är som att segla ihop.
Bara en häftig förälskelse eller ett långt stabilt förhållande som överlever golf och sjöfart.
Sen finns det de, som några av mina golfväninnor, som är duktiga på att peppa och stötta. Det är också en styrka.

I onsdags fick jag äran att gå med två av klubbens engelsmän och en semestrande österrikare. Alla tre mycket duktiga och rutinerade spelare. Jag tror bägge britterna är singelhandicappare och österrikaren hade 13, men spelade på 10 just nu, anförtrodde han mig.
Ni förstår, man vågar inte annat än att spela hyfsad golf i det sällskapet.
Samtidigt så var de omhändertagande och förlåtande.

Resultatet blev i alla fall: 51 slag och 14 p. Och det var så mycket bättre än jag spelade i söndags. För i söndags var det riktigt botten!

Golf är verkligen upp och ner.

Eller som den nyblivna klubbmästarinnan sa till mig när jag grattade henne i efterskott: "Golf är ingen idrott - det är en drog!".

Nu har jag bestämt mig!

Snart åker jag till Tunisien och spelar golf i en vecka.
30° grader i luften och 25° i havet.
För det är jag värd.

Jag och mig själv en vecka på lyxigt hotell. Jag som inte ens gillar lyxiga hotell.
Men den här gången ska det vara så.
Jag ska softa, måla tånaglarna och bara vila upp mig.
Funderar över texten "Rum med connecting door på förfrågan." Kan man bestämma sig för det när man kollat in grannen?

Allt ser bra ut på bild. Undrar om alla rum ser ut så här.
Finns nackdelar också... Minibaren måste man hyra för 70 sek/dag. Var ska jag ha mitt mineralvatten och min sittapåbalkongenöl? Eller hyr man och har fri bar? Märkligt.

Hotellet har solterrass med solstolar, parasoll, två poolområden och en stor fin trädgård... låter helt okej. Duger för mig.
Jag har gjort nått som jag avskyr: jag har beställt halvpension. Men jag ser faktiskt fram emot att kunna komma hem, duscha och klä om och rinna ner och allt är klart.

Personerna på bilden har ingenting med min resa att göra.
















Jag ska boka fem dagars spel på golfbanan utanför hotellet, en PAR 72- 6045m bana. Ser fin ut på hemsidan.

Jag har redan planerat...
Första dagen ska jag bada i poolen, stå på rangen en stund och nosa runt lite på golfklubben.
Sen ska jag gå 18 hål varje dag.
Hotellfrukost. Behöver jag säga något mer?
Sen till banan.
Ska ansöka om en tidig boll varje dag: jag spelar något mindre dåligt om jag fått sova ordentligt och går ut på morgonen.
Sista dagen ska jag bara softa.


Golfpropriserna är humana. Man kanske kan terrorisera någon stackare en lektion. Han behöver ju inte träffa mig igen. Om jag inte träffar bollen. Något annat än bollen vill jag heller inte träffa.

Banan ser helt okej ut, det var mitt golf-pro hemma som rekommenderade just Tunisien,

Dags att börja ladda och jobba undan på jobbet. Jag har köpt långtidsmat åt akvariefiskarna idag. Passet vet jag ungefär var jag kan ha gömt.
Vaccinationer har jag.

Något mer?

Idag har det fläktat ordentligt!
"11 m/sek känns som 30 m/sek" travesterade jag och min medspelare i bollen.

Det gick ju så dåligt i fredags, så trots alla mina nya handikapp, så beslöt jag mig, efter en powernap, att cykla ner till golfbanan.
Nu hade jag ju vinden att skylla på.

Jag har lite svårt att gå, men det gick i alla fall att linka 2 x 9 hål.
Spelet gick lite upp och ner.
Spelade inte på mitt handicap.
Men jag hade trevligt.

Det är ju en av dimensionerna i golf: att man oftast får sällskap med trevliga människor.
Idag har jag t ex lärt mig en hel del om svingvikter, om flex i skaften samt om hur man gjuter nytt liv i slitna grepp.
Det förstnämnda är en hel vetenskap, men jag fick tips om ett pro i närheten som för nålpengar hjälper till att sätta blytejp på rätt ställen och på så sätt få mina skaft att bemöta mig lite mjukare.
Jag spelar på bl a Titleist herrklubbor med mediumflexade grafitskaft. Det gör jag framför allt för att jag är längre och starkare än mina medelsystrar.
Och de är tuffa emot mig.
Klubborna alltså.
Efter alla mina ronder i sommar så börjar greppen bli lite slitna och hala. Jag har satt upp på 2010 års önskelista att greppa om dem.
Men med en trasa kemiskt ren bensin kan man tydligen "rugga" ytan något så att det blir bättre grepp.

Jag gillar verkligen att spela med tekniknördar till killar - de kan förklara de undringar jag har om saker jag uppfattar i tidningar och på nätet.
Fått tips om en begagnatsite också som jag ska leta efter på nätet.

Måste faktiskt påpeka att det är lite med sorg i hjärtat som jag skriver "killar", jag fattar inte varför vi tjejer inte kan bekymra oss lite mer om det tekniska? Även om det tekniska. Och färg/form och känsla.
Undantag finns.
Tackolov.
Varför köper vi fortfarande saker bara efter utseende och känsla? Jag brukar skämta när jag frågar om det mesta finns i rosa. Tyvärr är det inte alla som säger så på skämt.
Det har ju inte ens med förutsättningar att göra - tjejer på KTH är ofta hur duktiga som helst: slår grabbarna lätt. Utan det handlar bara om tradition.
Eller är det bara som vi gör det bekvämt för oss?

Sista hålen var jag riktigt mör. Och det var långt hem på cykeln.
Nu gäspar jag stort och funderar på att ringa efter en taxi som kör mig i säng!

Om en kvart åker jag hemifrån.
Mot döden.
Hela underkläder - i fall jag hamnar på sjuk- eller bårhus.
En värktablett i fickan.

Ätit massor.
Druckit massor.
Som man ska.
Så nu är jag livrädd att behöva en toa mitt i eländet.
21000 löpare ger gröndjävliga toaköer.

Jag ser ut som komåhjälpmigådö.
Även om solen tagit en del i sommar så är inte bjärtgrönt min färg.
Kommer att se ut som ett trafikljus redan efter 100 meter.
Röd och grön.
Med ett par traktordäck runt magen.
Fattar inte vad jag har gett mig in på. Igen.
Hur kunde jag för ett ögonblick glömma hur trött jag var förra året.
Och då hade jag tränat innan.
Och en massa procent av den här kroppen har aldrig sprungit.
Helt ny.

Döden kommer närmare... Alternativet var skammen att hoppa av och det är ett öde värre än döden!

Epilog:

Jag överlevde!
Nu sitter jag nystretchad och nyduschad mitt i natten och är snuskigt nöjd med mig själv.

Ingen tid att skryta med - jag tog det lugnt, låg hela tiden under min prestationsnivå för att jag inte vågade tro på att jag kunde klara livhanken.
Gick massor.
Flåsade aldrig.
Kondisen höll utmärkt - vore det för den så kunde jag fortsatt en runda till. I alla fall nästan.
Ingen mjölksyra.
Hälen höll så länge skorna var på.
En elak gammal jumsksträckning hojtade dock på hjälp sista kilometrarna.
Den enda träning jag haft sedan ett år är lite simning och en massa golf.
Golfen räddade min kondis!

Mår jag så här i morgon (och kan stödja på hälen - den bultar lite irriterande just nu) så blir det golf på eftermiddagen!

Just nu - innan jag känt efter - så känner jag mig rätt peppad inför Tjejmilen.

Min tid?
Jag gick på 1.23.33. Vilket jag absolut är nöjd med efter de förväntningar jag hade på mig själv.
Visserligen en av de 600 sämsta kvinnorna - men det kan jag ta!
Förra året sprang jag på 1.10.nått.
Det är lustigt: de som fäller dumma kommentarer ang tider, de springer aldrig själva.

Det gör ju jag! *kaxar upp mig*


PS Jag är tamigsjutton "pretstaionshypokondriker"

I dag var det inte kul med golf: har gått en riktig mördarrond.
Har varken haft tid eller lust sedan tävlingen i söndags.
Och så blev det så här illa:

Hål 1: två bollar direkt i vattnet.
Kanske inte ens direkt utan i en snygg slice. Ni vet en sådan där: "rakt fram-rakt fram-mindre rakt fram-jävligt mycket höger", som överraskar på ett fint slag.
Två gånger likadant.
Jag lär mig inte ens av mina misstag.
Det är att vara ett äkt-pucko!
Hittade dock mina två bollar pluggade i leran, samt fyra bollar till.

Hål 2: första bollen slicade och försvann.

Hål 3: duffade 60 cm putten... nådde inte enda fram.

Hål 4: gömde sikta på alla slag!

Hål 5: puttade bort mig från parputten och ett par puttar till.

Hål 6: pitchade bort mig - glömde sikta!

Hål 7: delade upp 40 cm putt i två slag. Idiot!

Hål 8: pitchade bort mig. Och missade kortputten för att jag fjantslarvade när jag skulle slå den sista decimetern.

Hål 9: slog bort mig och plockade innan hål!

Då åkte vi hem!

Och då nämner jag inte de där "vardagsmissarna" som typ när man tror man ska spela krocket istället för en snygg chip.
Varför är förresten alltid sånna slag hårda? Så hårda att de hinner orsaka en massa innan bollen stannar? Typ missa green och försvinna Out?

Jag spelade så dåligt att jag skämdes!
De andra spelade hyfsat.
Mitt resultat nämnde de aldrig efteråt.
Jag frågade inte heller.
It's a Sign!

Så ofokuserad efter en helvetesvecka på jobbet. Och ju sämre det gick, ju fler krämpor hade jag. Kunde knappt gå på slutet. Snacka om prestationshypokondriker.
Det värsta är att jag är så medveten om att det "gick" inte dåligt: jag presterade så här dåligt idag.
Jag var usel.
Fulgolf!
Kan hala fram en lista på saker att skylla på.
Dessutom så regnade det!

Bannat ont i hälen: hade små samtal med mig själv om att jag troligen har en slemsäcksinflammation. Igen.
Då får man Cortisonspruta i hälen. Igen.
Det är det ondaste som finns.
Jag kan göra mycket för att slippa det.

Nu gäspar jag stort.
Fredagkväll, klockan är snart halv tio, och jag är så trött, så trött.
Sitter i nattlinnet och skriver.
Dricker mineralvatten.

I morgon ska jag dö.
Midnattsloppet.
Hur dum kan en människa vara?

ÄNTLIGEN!

Jag har slagit min första BIRDIE!

Tjusta GK, hål 4 - ett par 4 hål som sitter i mitt minne för evigt: bara 201 meter, en skarp dogleg vänster.
Det var där det hände!
Jag är så himla glad.

Jag har firat med att greppa om min 60° med DIF-grepp.
Egentligen skulle jag velat greppa om Xets kvarlämnade superputter med DIF-grepp, bara för att se den inbitne Hammarbyarens min. Men sånt hemskt sker bara i min hjärna, jag är egentligen för snäll, hur bitter jag än är.
Men håll med om att det vore en ball grej!

I övrigt så spelade jag si så där. Jag är ganska nöjd trots att resultatet på pappret bara var 12 ut och 12 in.
Men efter en halvdassig vecka så får det duga.
Halvdassig, förresten? Jag spelade ner mig i söndags och idag, fredag, slår jag min första birdie... Vad är det egentligen jag förväntar mig av mig själv? Satt ribban lite högt ibland, känns det som.

På söndag är det tävling på Tjusta GK. Det var därför jag och väninnan var där och provspelade idag.
Jag tror vi kommer att komplementera varandra bra då: jag kan smacka till med Drivern, hon är bannat bra ute på fairway, närspelet kan vi parta på och jag sänker vad och vem som helst med puttern.
Ni kan ju gissa vilken putter som är het just nu *ler styggt*.
Å andra sidan så har jag funderat över förstaprisets Thailandsresa: med Salming, Stenmark och Wallner... Hallå! Hur ska det funka? Jag känner ju inte dem!
Utom den där pingisspelaren, för han och jag har tränat i samma hall. Fast det minns väl inte han.

Jag har beställt en bok som jag tror är bra från Idrottens bokklubb:
 
"Golfens fysiska träning" av John Hellström, utgiven 2008
I beskrivningen stod "Denna bok innehåller teori och hundratals praktiska övningar. Här får du inspiration och konkreta tips på fysisk träning för barn som börjar spela golf, samt för ungdomar och vuxna spelare som vill utvecklas till toppspelare."
Det låter ju bra.

Så när spelsäsongen är över så vet jag vad jag ska göra: fysträna! (inte när det är SOL och barmark)
Jag tänker fasen spela ner mig till medelhandicapare så snart jag kan!

Även om kallstarter inte är det roligaste när man ska upp ur sängen en söndagmorgon efter att ha spelat i regnet dagen innan, så var jag uppe snabbt och packade bagen: söndagens utflyktsmål var Bro-Bålstas niohålare.

Hur fin som helst! Klart prisvärd när vi fick spela hur mycket vi ville för 150 kronor.

Och spelade gjorde vi!

Det flöt bättre än på mycket länge: redan på första ronden gjorde jag 20 poäng med mina 44 slag. Ronden efter blev det 18 poäng och 47 slag.
Vi satte oss ner i solen och räknade över en liten matsäckslunch.
SÄNKNING! Meddelade väninnan.
Jag trodde faktiskt att jag skulle börja gråta: så som jag hade längtat efter att slippa vara frustrerad 36 hcp!

Sen fick jag lite hybris och de sista två ronderna gick jag på 16 resp. 15 poäng.
Trött var jag också efter tre dagar intensivt spel.

Banan var verkligen kul: vartannat korthål och vartannat långhål på par 4. En utmärkt träningsbana.
Vilket inte minst visade sig i att väninnan gick på 12-12-18-12 poäng på Bro-Bålsta och idag glatt per telefon kunde meddela att hon hade gått på 20 p på hemmabanan. Vilket lyft!

Själv jobbade jag sent så jag tog en vilodag.
Mja, jag har chippat en stund i vardagsrummet. Måste ju träna lite.

Att anmäla min hcp sänkning blev en flopp: jag hade ju inte fattat att jag skulle anmäla 18-hål, trots att jag gick på nio.
Så först hände ingenting alls.
Samma 36 dök upp igen.
Jag satt och slokade framför golf.se på söndagkvällen.
Jag var så besviken!

Idag kollade väninnan det här om hur man gör med hemmabanan.
Så nu har jag hcp 35.
Och detta är bara början... Jag lovar!

Ska träna på hemmabanan i veckan.
På fredag ska vi till Tjusta GK för att gå banan innan tävling på söndag.
Inte för att vi vinner, men det är en fantastiskt bra träning!

Måste ju faktiskt erkänna att jag är lite mör.
Men låt det bli vår lilla hemlighet.

I onsdags gick ju, som jag berättade spelet rätt bra.

I går, fredag, så var jag på hemmabanan tidigt och hann gå en rond ensam, samt slå tre hinkar, innan väninnan dök upp och räddade min kväll och mitt humör.
Första ronden hade gått rätt dåligt. Hinkarna var för att ställa lite till rätta.
Sista ronden gick bättre.
Hade par på de tre första hålen.
Sen fick jag hybris och spelade bort mig.
Landade på 14 poäng.

I morse såg det ut som om det skulle bli vackert väder.
Vi drog till Lövsättra för att utnyttja sista chansen till sommargreenfee.
Redan på väg ut möttes vi av riktiga hällregnskurar.
Likadana som vi fick tre-fyra stycken över oss ute på banan.
Nackdel: allt var blött och gräsigt.
Fördel: vi var ensamma och allt var vackert och tyst.

Mja, från början hade vi en trög treboll framför, och en hetsig tre boll bakom.
De låg så nära att de hade fastnat mellan skinkorna på mig om jag böjt mig framåt i fel läge.
De slog ut så att bollarna ständigt låg strax bakom våra fötter.
Till slut morrade vi till ordentligt.
Sen höll de sig lite lugnare.
Efter nionde hålet erbjöd vi dem att gå om istället.
Inte ens det kunde de tacka för på ett hyfsat sätt.

Sen sölade vi lite, det var ju tomt bakom
Sen hade vi banan för oss själva.
Ljuvligt.
Jag hade 5 poäng ut (gissa om jag var stressad) och 10 poäng in.
Vi gick och vi gick, många par femmor. Långa hål.

En härlig bana.
Fairway var så mjuk och fin och grön och... kände att jag skulle kunna lägga mig ner och rulla på den. Eller ta en tupplur... Som en stor bred handknuten matta.
Greenerna såphala och så snabba att jag aldrig fattade riktigt.
Detta i kombination med att jag puttade illa, kostade mig massor idag.
I morgon åker det någon annan putter i bagen.
Denna är i onåd!

Trots helvetesskurarna fick vi en härlig dag.
Eftersom vi sänkte tempot när vi blev själva så gick vi på 5:30, en timme mer än "tillåtet". Men vi störde ju ingen.
Lövsättra rekommenderas, men det är saftigt med 495 kr ordinarie pris.

I badrummet står klubbor och bag på tork, på badrumsmattan alla saker som låg i.
Men jag ska säga att jag är mer än nöjd med min nya Izzo-bag. Den var värd varenda krona: handtag överallt, putterfack, stort kylfack och regntät.
Min Soft-shelljacka höll även den måttet. Inget regn läckte igenom. Kanon!
Skönt att känna att saker man köper är prisvärda.