Ridgemor Villa, wow!
Vi kom hit igar.
Vilket stalle!
Blev hamtade pa Cape Towns flygplats - jag efter mina aventyr (ska backa och blogga om dem nar jag kommer hem) och dottern med flyget fran Sverige.
Det forsta vi gjorde nar vi kom ut till Ridgemor Villa var att kasta av oss kladerna och studsa ner i jaccuzin med var sitt glas vin resp ol. Sen lat vi oss bli forvandlade till russin.
Kom upp skrynkliga strax fore ett pa natten.
Jag somnade pa rekordtid.
I dag har jag och dottern forst tranat pa rangen som ligger nastgards, sedan skjutasade de ner oss till golfbanan i Strand, Somerset West Golf Club.
Underbar bana. Vilka vyer.
Som vanligt spelade jag uruselt - denna gang med klubbor som jag fatt lana av hotelagaren, eller ska vi saga residenceagaren...
Dottern gick som caddie for forsta gangen: "Va? Ska jag bara klubborna?", stirrar hon pa mig, "Det kan du fetglomma!"
Vi far ta det som lektion nr flerahundra.
Men hon blev duktig pa att halla redan pa flaggan i alla fall. Och att notera pa scorekortet.
Nar vi kom hem sa kastade vi oss i jaccizin igen.
Middag.
Trotta.
Kommer skicka en tanke till Golfresan innan jag somnar. Himla tur att de skickade hit oss!
En linksbana?!
I gar var jag par ett naturreservat, Addo, och fick se elefanter. Nara.
Idag sa vantar Humewood hogklassiga linksbana. Jag haller masken och lassas som om jag fattar vad det ar.
Jag har ingen aning namligen
Min vardinna Denice pa Fiorst Avenye Lodge bade lanar mig sina klubbor och el-vagn samt kor mig till banan. det finns liksom ingen anda pa hur snalla folk ar har.
Dessutom beklagar hon att hon inte kan spela med mig, for da skulle jag slippa betala ZAR 470 i greeenfee - medlemmar med gaster betalar bara ZAR 130.
Rapport fran banan kommer senare. Om de inte lyfter av mig av banan i ren panik.
Resume:
Banan var ju det balsigaste jag spelat pa nagonsin. Det blaste bergis 14 m/sek. Men vacker var den, och jag sag inte mer an ett litet dike att lagga bollar i.
Spelade bort tva bollar i alla fall. De forsvann med vinden ut bland buskarna. Sanna dar smabladiga buskar med langa tornen som elefanter ater.
Alla ar ju sa himla rara har. Det blev makens fina klubbor och handtrolley som hamnade i min vard. Sen fixade de fram ett par bekanta som spelade med mig ocksa.
Fick gott sallskap runt banan som tog runt fem timmar.
Natt som var helt nytt for mig ar dessa sandpasar som alla hade pa sina vagnar. Hade funderat lite over dem redan pa banan i Bluff. Nu fick jage det forklarat for mig: det var stenhart att man skulle ha med sig sand for att kunna laga fairway om man slog hal pa den.
Och hade man inte det... da kunde de lyfta en av banan.
Jag hade inte det.
Pinsamt.
La tillbaka torvorna och tryckte till den med foten sa dar som vi gor hemma ocksa.
Forsokte se blond ut.
Nat annat som var helt nytt det ar deras handicap-system och hur de slopar, eller inte slopar banorna. Det blev jag inte klok pa.
Ska forsoka fatta det nasta gang jag spelar.
Nasta gang ar redan i morgon: jag ar inbjuden att spela med damsektionen under eftermiddagen.
Hedrad.
Jag ar ju sa ompysslad. Ni ska inte tro att man ar bortskamd med att medspelarna i bollen bade tar lunchnoten, bjuder pa en ol efter och skjutsar hem mig efter.
Ska infora det hemma ocksa.
Fast skjutsa hem gor de redan. Bara olen kvar.
Det ar roligt med golf blandannat for att reglerna ar i stort sett desamma i hela varlden. Man ar inte helt bortkommen pa en ny bana i ett nytt land. Ska luslasa tidningen Golfresan. Finns sa mycket att utforska.
Att det skulle hanga pa klubborna...
Inget skamt alltsa: man ska over vattnen innan man ar pa green!
..det ar defenitivt overdrivet!
For jag spalar lika illa aven med lanade klubbor!
Mja, kanske ska erkanna att jag hyrde en 9 gradare till Driver i dag och ratade upp mina utslag med rage.
Jag langtar efter mina erotiska Callaway X22, som ni forstar.
Men. Men det gar fasen att spela nagolunda aven med lanade klubbor. Det ska erkannas
Har spelat pa den lokala banan idag igen.
Blev avslappt dar vid halv tio pa morgonen av min vard, Siva.
Smorade hart i golfshoppen om att fa hoppa in i en boll lite senare - som jag berattat sa ville de inte slappa ut mig pa banan ensam.
Hann trana putt och pitch si sa dar dryga timmen nar man busvisslade och vinkade pa mig: ett lampligt patrtneroffer hade anlant!
Vi hade en riktigt bra dag pa banan - inga apor idag, men dock en Pelican - vilka ar impopulara for att de rensar pa fisk i dammarna.
Dammar, ja... fatta hur mycket vatten man kan ha pa en golfbana.
I forrgar sag jag det inte for att jag var sa skarrad av att spela overhuvudtaget. Idag sa blev jag nastan sjosjuk.
Jag vill inte pasta att jag gjorde en bra rond pa pappret, men jag gjorde en himla massa bra slag som tal att skryta med.
Och jag hade gott sallskap.
Golfare vet, men for er som inte ar golfare maste jag ju beratta att det ar pa golfbanan man har de djupa diskussionerna. Man talar om de stora livsfragorna.
Har blir det mycket politik.
Hemma ar ju det det sista man talar om.
Nast efter reslationer.
Nast nast efter sex.
Har har vi betat av alla dessa samtalsamnen pa 18 hal.
I morgon ska jag flyga vidare till Port Elizabeth.
Mahanda hinner jag med lite golf dar ocksa.
Nu ska jag lagga mig, rodmosig och mor. En god bok och senaste numret av tidningen Golfresan - vilket ar helgeran kanske nar man redan ar pa resa.
Ska forresten ta reda pa mer om dessa mystiska "sandbags" de hade pa banan. Jag fattade helt enkelt inte nar min golfpartner forklarade.
Min engelska ar inte den basta, och nu later den varre eftersom folk har bryter pa afrikaan... sa nu later jag ocksa sa av bara farten.
A Day at the Golf Course
Klubbhuset pa den lokala banan har i Bluff. Putta och pitcha... men ingen range. Och lanade klubbor... Later som en bra uppvarming va?
I dag har jag varit pa golfbanan hela dagen.
Den lokala banan heter Bluff National Park Golf Club och besoks forrutom av golfspelare ocksa av apor och en massa fagelarter. I gar hade det tydligen bade varit pelikaner och Kungsfiskare dar. Idag stegade det runt en och annan hager och lite andra langbeningar med dodslangtan.
Intressant ar att notera att nar jag som blond glad stor svenska stegar in pa en frammande golfbana i ett frammande land sa vacker det en hel del uppstandelse.
Direkt tog de tag i mig och sag till att jag blev val omhandertagen och sjalvklart formanad.
For sjalv fick jag inte spela - banan inneholl nagra skogigare partier och dar skulle ingen vistas ensam.
Efterat sa fick jag veta att det faktiskt hade varit tva incidenter dar.
Dagen tillbringade jag forsta med att trana och spela apa infor en flock apor ett par timmar. Sen, efter en latt lunch, sa spelade jag ut.
Apor pa banan ar man inte van vid. Jag och de var lika nyfikna.
Mina foljeslagare var tre medelalders vita sydafrikaner och eftersom jag var med, sa blev det en hel del intressanta diskussioner om sydafrika nu och i gar.
Nagot jag ska terrorisera hemma vid koksbordet med.
Jag hade lanat min vards gamla klubbor: Spandling med stalskaft - dessutom ratt mycket forkorta for mig. Jag fick ju en hel del att skylla pa nar jag spelade lika skitdaligt som vanligt, m a o.
En skon bana. Inte jattespannande, men med manga riktigt langa hal.
Harligt att spela i sommarklader igen.
Att det sen gick fem bollar i plurret ar en annan histora.
Och att man inte letar bollar i ruffen p g av ormrisken, en annan.
En av herrana - en kort man med norskt pabra som hette Max, var riktigt ruggigt duktig. Han hade hcp 3 nar vi strartade och hpc 2 nar vi var klara - han gick pa typ 67 slag, 6 under par, herre javlar.
De talade aldrig om for mig vad jag hade for resultat.
Jag har val mina aningar...
Max ska tavla i veckan och jag ska faktiskt kolla pa natet - han raknade med att konkurrera om segern.
Kul att ga med en sa duiktig man som anda kunde vara avslappnad och vara maniska.
Ni kan ju rakna ut vem som snart blev deras drift-kucku.
Fattar inte hur det alltid blir sa.
Jag ska halsa fran mina tre medspelare att jag har sett HELA banan och besokt platser dar de aldrig har varit!
Efter tog vi en ol och pratade tills min stackars uttrottade hotellvard kom och gjorde oss sallskap.
Han borjar nog bli lite trott pa mig.
Jag ar fortfarande larvigt glad over att jag var med pa den dar HiO-tavlingen!
En dag som var helt fisk!
Jag har verkligen fatt frossa i hajar och andra oceandjur idag. Sa tjustigt!
Idag har jag agnat hela langa dagen at uShaka Marine World.
Jag har tittat pa delfinshow och palssalshow och pa matning av pingviner - de sma urcharmiga afrikanska som lever har runt kusterna - samt matning av hajar.
Jag har tittat pa hajar i parti och minut.
Fashinerande djur.
Ser mjuka ut, men huden ar som sandpapper. Faktum var att man anvande hajar som sandpapper innan man uppfann sandpapper. Alltsa man torkade skinnet och anvande det - man slapade ju inte med sig en hel haj ut pa verkstaden.
Jag bara alskar akvarium. Och detta var helt otroligt, Ett gammalt vrak har fatt bilda stomme till sjalva akvariet.
Sa dar gick hela dagen.
I morgon ska jag spela golf, har jag antligen bestamt mig for. Tyvarr sa ar det regn pa vaderprognosen. Men man ar val svensk, sa var gor det?!
Sa lange det ar inte ar sno sa ar ju jag lycklig.
Den lokala banan ar Bluff National Golf Club, vet inte om de pa Golfresan har varit dar... men annars sa kommer en utforlig rapport i morgon!
Golfhandske glomde jag hemma, men det finns att kopa. Peggar och bollar har jag med - men inte miina snikiga hittebollar/Floridabollar utan ett dussin oanvanda Wilson, man vill ju inte framsta som det snala blonda vap man ar.
Undrar om jag kan spela golf overhuvudtaget. Fast bli avstangd fran en golfklubb si sa dar 1000 mil hemifran verkar inte vara sa farligt.
A Room With a View
Vandrade pa Treasure Beach ett par timmar igar.
Helt ensam vid Indiska Oceanen.
Jag och alla strandkrabbor.
Vi agnade oss at att skramma slag pa varandra.
Pa vag ner till stranden motte jag en flock apor.
Vi var precis lika skrackslagna vid det forsta motet - aporna och jag.
Sen sansade vi oss och hade en fotosession.
Nar jag kom hem fick jag av mitt vardpar veta bade hut och att aporna brukar dralla i buskarna har. de snor frukt i koket och kastar mangofrukter pa husets hundar.
Hutet gallde att jag hade varit borta ensam i en massa timma och med min stora kamera runt halsen.
Jag ar ju lite naiv..
Ja, som ni forstar har jag tagit mig till Bluff, som ligger utanfor Durban i Sydafrika.
Vadret ar varmt men halvtaskigt.
(Skulle det varit en svensk sommar hade jag ju inte klagat ett dugg).
Jag har fatt det vackraste rum jag nagonsin bott i: a room with a View.
I dag ska herrn i huset kora ner mig till marincentrat i Durban och slappa los mig pa gatorna.
Jag har stranga oprder pa att inte ta med stora kameran.
Maste erkanna att jag sallan varit sa val omhandertagen.
Paret som driver Dolphins Rest ar sa rara.
I morgon lutar det mot golf - aven om alla vaderrapporter sager regn.
Jag ska fa kika pa herrn i husets golfklubbor och se om jag kan lana dem.
Strunt samma: jag ar ju en usel spelare vad jag an har i tassarna, bara kanslan att fa ga ut pa stor bana utan sno ar underbar.
Nu drar det ihop sig...
Några timmar kvar till Take Off.
Fortfarande inte packat klart.
Resfebern är enorm just nu.
Så jag gör allt annat än vad jag borde...
Jag tror jag har kollat allt.
Kollat med Arlanda vilken incheckningstid som gäller - det är inte så himla lätt att veta i dessa dagar.
I vilket fall så var det 90 minuter innan.
Tack för det: 04:50!
Förbeställt taxi.
Billiga Solna Taxi hade fått en massa kritik på nätet.
Dålig sådan.
Så det talade jag om för dem - de kommer inte våga annat än att hämta mig i tid.
Nu är ju bara det där med packa som är kvar.
Problemet är ju dels att det är svårt att ligga under 20 kg på utresan redan.
Och dels att jag måste ju ha med mig lite snygga golfkläder.
I Sydafrika ser man inte ut hur som helst.
Inte på golfbanan i alla fall.
Så här ska det ner golfskor och tröjor/klänningar med krage.
Och lite bollar och peggar.
Jag tror bara en golfare kan förstå hur golfsugen jag är just nu.
Nästan så att klubborna i bagen bredvid mig börjar se erotiska ut.
Bara en golfare förstår.
Dagens VinterTour hoppar jag över för att hinna vara med de närmaste.
Det är det värt.
Och en promenad i vårsolen...
Vintergolf i sitt rätta element
Ska sammanfatta en hiskeligt lång vinter lite kort.
Vintern började hyfsat. Med nästan ett halvsekels erfarenhet så vet jag att svenska vintrar i stockholmsområdet är svala, regniga och mycket mycket barmark.
Hade jag varit typ 200 år hade jag ju fattat lite mer vad väder går ut på och kanske inte hört min glappande mun bubbla ur sig så dumma saker som den ibland gör.
(Ibland är dessutom ett ganska vitt begrepp.)
Bland det dummaste min mun sagt är: "Nu när jag ska vara ledig över hela julen, i nästan tre veckor så ska jag spela golf varje dag..."
Säger aldrig något sådant igen utan att först ringt en meteorolog.
Lagom till min första golfdag kom snön.
Och jag gick och gick.
Och jag slog och slog.
Envist så bankade jag mig igenom snöstormen.
Det blev i alla fall golf i någon form - banan ute, rangen ute eller inne i hall - varje dag utom julafton och nyårsafton.
Sen fortsatte det att snöa.
Varje lördag var det VinterTour som gjorde skäl för namnet.
Och jag har varit sååååå mycket sämst.
Utom nu i lördags, då det gick hyfsat bra, trots att spelet utfördes i valstakt: två steg på skaren och ett ner lårdjupt i snön. Trodde jag skulle bli galen!
Nu på lördag ska jag inte vara med.
Packa.
Nu väntar Sydafrika!
Ska naturligtvis passa på att spela en massa där.
Kan någon gissa hur mycket man kan längta efter att få kasta av sig kläderna och galoppera ut på fairway som en kalv på grönbete?!
Får se hur det går: vi damer har tagit lektoner varannan tisdag sedan nyår.
Så just nu blandar jag tekniker hej vilt.
Men vad gör det... bara jag får spela i klänning i solen!
Ska packa skor och lite kläder, lite peggar och bollar.
Det värsta scenariot jag kan tänka mig på semestern det är att jag tillbringar dagarna på olika golfbanor i Sydafrika.
Det gör inte ont någonstans!
Glädjetårar!
Idag kastade jag mig hem från jobbet och vidare ner på golfbanan med pen-bagen på ryggen.
Sprang formligen igenom 2 x 9 hål i novembereftermiddagen.
Mörkret jagade mig.
Jag kan inte för mitt liv påstå att jag spelade bra. Det är mycket ärligare att säga att jag spelade uselt, så uppstressad som jag var.
Det är svårt att komma ner i varv när basfödan sedan uppstigning varit kaffe - åker väl dit om det blir dopingkontroll - och jag känt paniken komma över arbetsbördan på jobbet.
Golf brukar hjälpa mot stress, men går det till en viss gräns så stjälper golfen helt.
Jag spelar forcerat och det straffar sig alltid.
Spelade bort tre bollar idag.
En av mina bättre dagar.
I söndags, i regnet, när alla andra satt inne och kramades, slog jag bort fem bollar.
Det var så pass illa att tvåbollen bakom mig tyckte synd om mig och gav mig en boll så att jag inte skulle bli helt utan.
Det finns både fördelar och nackdelar med ett tydligt kroppsspråk.
Sen när jag kom hem och hade fått upp värmen fick jag syn på värdebeviset från tidningen Golfresan som står i vardagsrummet
Sen öppnade jag mailen och såg att de hade mailat om val av datum för ut- och inresan.
Då först fattade jag på riktigt!
Då kom tårarna.
Glädjetårarna.
Helvete! Jag ska till Sydafrika!
Det är sååååå häftigt!
Och jag fick förlänga min biljett! Fantastiskt!
I går var jag hos Golfresan på lunchen och blev fotad.
Så uppspelt som bara jag kan vara när jag är på gott humör.
Stackars fotografen fick sig sina kängor. Fast jag menade dem inte.
Tydligen blev bilderna bra ändå.
Jag vet inte jag. Det beror bara på dubbelhakornas vara och inte vara - jag själv ser ju aldrig nått annat.
Men vi hade kul.
Det kommer nog framgå av bilderna.
Så i kväll har jag handlat resehandböcker på nätet.
Tre veckor S.A. och dottern möter jag upp i Kapstaden sista veckan.
Sanslöst otroligt.
Glad så hjärtat slår volter!
Tack snälla Golfresan!
Detta är sånt som bara inte kan hända...
Det har tagit ett dygn drygt att landa.
Att fatta att det som hänt verkligen har hänt.
Det ringde i min privata mobil på jobbet i går.
Kan sammanfatta samtalet med att jag inte fattade någonting.
Totalt stopp.
Har väl börjat gå igång igen så sakterliga.
Det var en HIO-tävling i somras.
Jag var med bara för att man fick tre bra bollar och en golfresetidning.
Jag minns inte hur jag slog.
Vet bara att det gick uselt och var så långt från en HIO som det kunde vara.
Inget jag fäste mig vid.
I helgen låg det nya numret nere på golfklubben i ett ställ.
Snodde åt mig ett ex och tänkte flyktigt att den tidningen aldrig dykt upp.
Borde kolla upp det.
Tidningen ligger kvar i min bag.
Så ringde de från tidningen till mitt jobb.
Snabbt tog jag upp att jag inte fått någon tidning.
Men det var inte därför de ringde.
Så jag fortsatte prata om min missade tidning.
Men det var inte därför de ringde.
Sen började de prata om tävlingen.
Om att ingen av de 2500 som var med hade lyckats göra en HIO.
Inte jag heller.
Sen pratade vi om när tävlingen var.
Det hade jag också förträngt.
Någon på redaktionen bakom skrek att det var den 29 augusti.
Det stämde med min kalender.
Men det var ju inte det de ville.
De hade lottat ut vinsterna istället.
Och det kunde jag hålla med om var trevligt.
Han kämpade på där.
Jag trodde ju hela tiden att jag hörde fel.
Kunde det vara något med hans dialekt.
Föresten så hörs alla dåligt i min lilla mobil.
Funderade på att maila Nokkia om det.
Om att jag inte hörde vad han sa.
Fattade inte mycket heller.
Det tog jättelänge för honom att få mig att förstå att jag hade vunnit en resa för två.
Till Sydafrika.
Undrar varifrån hans dialekt kommer.
Inte lätt att förstå.
Jag vet att han sa att han intervjuvade mig.
Och jag tänkte att så här kan man ju inte säga i tryck.
Fast jag sa det ändå.
Pussigull.
Jag sa en massa som jag inte minns.
Vet inte om det var så förnuftigt.
Skulle skicka en bild under natten.
Alltså jag på mig, inte han på sig.
Vi har mailat tillvarandra under dagen idag.
Ska träffas och fota under nästa vecka.
Jag funderar mycket på hur man bantar 20 kg över en helg.
På Sydafrika funderar jag inte så mycket.
Jag har ju inte fattat det.
Rinde min dotter i går och sa att hon fick åka med om jag fortfarande var singel då.
Ringde idag och bad om ursäkt för att jag var så plump.
Så klart är det henne jag ska resa med och det ska bli jättetrevligt.
För vi ska till Sydafrika ihop.
Jag fattar det inte riktigt.
Säger det till alla för att jag själv ska förstå.
Men det hjälper inte.
Helt otroligt.
Vi ska till Sydafrika.
Detta är sånt som bara inte kan hända...
Temporärt vatten!
Jag har temporärt vatten i mina skor.
Vintergolf är geggigt och det stänker.
Men vi är några tappra som går våra rundor.
Vill bara ge er en stämningsbild från banan...
Jag är så BÄST! (Ibland)
Men inte en enda sketen birdie.
Nu höjer vi ribban!
En av grabbarna i min boll gjorde en Eagle på hål 6. Glädjen blev ju total i hela bollen! Vilken känsla.
En triangel i protokollet!
Häftigt!
Nu måste jag skärpa mig när jag spelar nästa tävling.
Jag kan ju inte ha samma tur med medspelare i bollen nästa gång: nu gick jag med tre prestigelösa mycket trevliga låg-hcp herrar.
Då spelar jag som bäst: det blir kravlöst då - alla vet att jag är sämre än dem och de förväntar sig inga underverk.
Kan ju inte ha samma tur överhuvudtaget.
Spelade egentligen som en kratta. Hade bara tur.
Hade turen att komma trea i dagens deltävling.
Kan man ha mer tur.
Hämtade ut mina nya klubbor i torsdags på företagsposten i grannförorten.
Smeker dem ömt.
Så vackra. så fina, doftar så gott, så nytt!
Chippade i arbetsrummet hela kvällen från och till.
Man kan t o m chippa med sexan. Wow!
Sjuan fick följa med ner på Rangen idag.
Fick gå två varv på banan också.
Lät den kika över bagkanten.
Men aldrig kliva ur.
Sängkamrater
Sedan igår ligger mina nya klubbor och väntar på företagspostterminalen i ett par kilometer hemifrån.
Det är inte mycket service nu för tiden.
Fast om man tar med i beräkningarna att jag läste fel på avin från början och läste Arlanda, så är jag ju ändå en vinnare.
Fyra kilo golfklubbor ligger där och längtar efter mig.
Eller om det kanske är tvärt om.
Jag hoppas jag slipper enkelriktad kärlek den här gången.
Vi ska ju ingå någon slags partnerskap, klubborna och jag.
Jag har hunnit spela lite i alla fall på senaste tiden: jag var dels ute i fredags - tog faktiskt ledigt för att få ner mängden stresshormon i kroppen. Det har varit en tuff månad. Och dels var jag ute med en god vän och spelade i söndags.
Vill ju inte påstå att jag uppförde mig som om jag någonsin spelat golf förr någon av dagarna.
Kämpar hårt med en massa saker i svingen som bara måste fungera bättre.
Och då glömmer jag att sikta.
Samt lite andra grundläggande saker, som att träffa bollen till exempel.
Jag är så disträ just nu att jag borde ha namnskylt runt halsen.
Min lilla hemmabana har fått vintergreener.
I år spelar vi banan tvärt om.
En temporär tee nära green och vintergreen nära vanliga tee.
Som en ny bana.
Jättekul även om hålen blir något kortare än vanligt.
I helgen drog Vintertouren igång.
Jag jobbade så jag missade första gången.
Men sen blir det i ur och skur om jag inte har någon mycket viktigare för mig.
Jag kan inte komma på många saker just nu som kan vara viktigare,
Mina nya klubbor ska inte spela ute i vinter: de ska få gå med mig på kursen jag anmält mig till under våren.
Inomhus!
Nu ska jag plåga mina Teitleist - de ska få veta att de lever. Man ska inte vara så styv i skaftet om man ska umgås med mig. Då får man tåla konkurrens av de nya snygga förlåtande Callawayherrarna!
Åh, så jag längtar efter dem!
Nu när jag har halva sängen ledig så kan de ju få ligga där.
Herrbesök kan väl logera i gästrummet.
Det är ju faktiskt en fråga om prioritering.
En golfklubba kan man alltid lita på.
Den senaste kärleken är alltid den största!
Det var ju både uppehåll och vindstilla på Alla Helgons Dag.
Ett bra golfväder med andra ord.
Jag var ju inte enda som tyckte så, det var förvånande nog fullt med spelare ute på banan.
Kanske just vi som har för långt till käras gravar eller ingen att dela sorg med.
Första ronden gick faktiskt riktigt bra: 44 slag och 17 poäng. Nästan på mitt hcp.
Den andra ronden har jag redan glömt.
Jag blev så distraherad: eftersom det var tomt bakom blev jag medplockad i en fyrboll som femte hjulet och alla andra kände varandra väl och spelade så bra.
Då blev jag plötsligt blyg och spelade som en kratta! Sjunker väl ihop på något vis.
Efter fick jag fullt med matnyttiga råd av en kompis särbo.
Han är bra, siktar på att bli pro, så det är inga hemmasnickrade idéer han lämnar över.
Eftersom golf är golf så har man alltid en ny olat som stör.
Dagens favorit var högerbollar. Igen. Jag trodde min kropp och jag var klara med det där otyget.
Plötsligt, när jag slog ett par hinkar på rangen innan jag gick ut, så såg jag det tydligt: klubban lämnade bollen så fint, så siktat, och kom tillbaka efter bakswingen som en helt annan klubba. Vidöppen!
Ute på banan kompenserade jag med ett stängt klubbhuvud - vilket inte alls gör sig på en driver eller wedge, utan orsakar västerspel då.
Nu fick jag istället konkreta råd för att bota eländet.
Ska öva hemma i vardagsrummet.
Tänk att man aldrig kan få vara ifred för allt spök!
Väl hemma så tog jag tag i min depression och stödshoppade.
Nej, inte aktier, för det finns inget tristare.
Här stödshoppas enbart saker som gör mig glad.
Nya golfklubbor kommer att göra mig glad.
Mycket glad.
Eftersom jag har gett upp tanken på att någon ska ens minnas min födelsedag och än mindre skicka hit tomten till jul, så blev det internet istället. Jag är ju lite vis av erfarenheten. Skittomte!
Så nu är mina nya Callaway X-22 på väg hit i ett paket.
Och jag tänker öppna paketet långt före födelsedagen och mycket före jul!
Lovar att jag ska recensera dem utan och innan under vintern.
Mina gamla klubbor ska få vara "vinterklubbor" och gå med mig på VinterTouren.
Mina nya älsklingar ska få gå på kurs med mig under hela våren.
Vi tu ska bli ett.
Mr Callaway och jag.
Ett år tillsammans nu!
Idag fyllde mitt Gröna Kort precis ett år.
Hurra!
Vi har haft rätt kul ihop, kortet och jag, under året som gått.
Med blicken i backspegeln så måste jag säga att vi förtjänat varandra.
För det är väl i nöd och lust som det gäller i golf också?
Idag har jag tävlat årets sista "riktiga" tävling på hemmabanan.
Arton hål och kanonstart klockan nio.
Så, trots middag och vin på lokal i går, var det bara att bita ihop och snubbla upp när väckarklockan ringde efter bara fem timmars sömn.
Tryckte ner kaffetermosen i bagen och mig själv ner i understället.
Jag gick ut hårt: en vackert slag som satte sig perfekt mitt i det första vattenhindret med en bildskön vattenkaskad.
Jävlar!
Dropp.
I vattnet igen.
Dropp.
I vattnet igen.
Plockade.
Streckade.
Surade.
Tog flaggan åt de andra.
Hål två.
Bollen gick 8 meter åt vänster.
Vi fick alla leta i hösthöggräset.
Slog ut mig.
Slog mer.
Och mer.
Grävde i leran.
Streckade.
Underläppen darrade.
Tårar i ögonen.
Ville gå hem.
Aldrig mera golf.
Hatar verkligen golf!
Par på hål tre.
Golf är förresten ett himla kul spel, har jag nämnt det?
Sen rullade det.
Upp och ner - blandade par och boogies och streck.
Ibland var jag sketabra.
Ibland var jag sketadålig.
Leran sprutade i varje duff.
De senaste veckornas tumult gör det svårt att fokusera.
Det är ett himla spring i mitt huvud.
Det finns de som borde vara trötta av allt springande där inne.
Jag är trött på att det inte görs annat än springs.
Handla människa!
På prisutdelningen så gick det upp för mig att jag hamnat sjua, och det på särskiljning - den andra damerna hade lägre hcp. därför blev de femma resp sexa.
Då kände jag mig plötsligt nöjd!
När det slog mig att alla andra har spelat så mycket längre än jag och att mitt Green Card faktiskt bara är en liten ettåring som nyss börjat tulta: då kände jag mig sketanöjd!
Så där nöjd som det är lite förbjudet att vara om man inte vunnit.
Det har ju hänt en hel del under det här året. Jag kan inte annat än säga att jag gått framåt.
Då ska man vara nöjd.
I morgon när jag vaknar har jag 31,6 i hcp.
Jag får förlikas med tanken.
Nu är det lite vila innan Vintertouren tar vid.
Räknar regndroppar
Denna bild har jag plockat på mig på nätet. Men den föreställer absolut den sinnesstämning som råder när detta skrivs.
Inte spelat golf på en vecka.
Känner mig helt apatisk.
Det ena har gett det andra.
Tappat all min enegi.
Jag räknar regndroppar och stirrar rätt ut genom fönstret.
Och det är ju inte bara golfsäsongens stundande avslut som gör mig deppad, det vet ju du med. Det finns ju värre saker.
Men det förbättrar ju inte läget precis.
Förra helgen gick jag ut med mina gamla nybörjardamklubbor som någon sorts självplågande aktivitet.
Herregud, så svårspelade de är.
Jag som tycker mina vanliga klubbor är tungspelade just nu, men de här var ju helt ospelbara.
Nybörjarklubbor ska ju vara enkla och förlåtande. Inte dessa.
Svåra och fördömande!
Jag har i övrigt konstaterat att jag just nu spelar bättre i mörker än mitt på dagen.
Hatar att golf är en psyksport.
"Ge mig en man med stora händer, stora fötter och ingen hjärna och jag ska göra golfare av honom", var det någon som sa.
Jag har stora händer och fötter.
Men jag är kvinna.
Och hjärnan är upptagen med annat.
Vilket gör mig till en usel golfare.
Jag har tittat på mina klubbor på nätet.
http://www.titleist.com/historical_clubs/details.asp?id=17 för den som är nyfiken.
Jag köpte ju ut dem av Xet.
T o m där gick jag på en blåsning *ler* De är fem år äldre än vad jag trodde och kostar bra mycket mindre begagnade på nätet än vad jag gav.
Det är inte ens lönsamt att jag greppar om dem i vår, som jag funderade över.
En omgreppning kostar mer än mina klubbor begagnade och så förtjust är jag inte i dem.
Jag ska hålla utkik efter Callaway X-20/22 stället. Herr höger med seniorflex.
Är det ingen jag känner som ska över till staterna och kan lego-shoppa?
För jag litar inte ett dugg på den där bannade jultomten: han har inte synts av de senaste åren.
Skitgubbe!
Ska fylla trappen med gröt och sprit på julafton.
Och grannens feta katt får en jul han aldrig glömmer!
Lite kul att när jag fuskar och använder Googles översättningstjänst så översätts det bl a med "Callaway X22 strykjärn". Det är min humor det. Då kan man fatta att det inte finns mycket att skratta åt just nu.
Helt slut är inte golfsäsongen.
Sista tävlingen nästa helg.
Och snart börjar "Vintertouren" (vad har jag sagt ja till?)...
De andra damerna vill ju inte spela med mig om jag kör med scooteroverall och mössa.
Så jag struntar väl i mössan.
Pannlampegolf!
Om man ger sig ut trettio personer en vacker höstnatt den sista dagen i september, för att tävla i slaggolf, vad tror ni händer då?
Ni tror säkert en massa saker.
Men att det skulle börja snöa precis till kanonstarten det kunde ni aldrig gissa!
Så nu sitter jag har med en liten whiskey mitt i natten och är kall som is: fettvävnad har nämligen sämre cirkulation än muskelvävnad. Fråga mig hur min gump känns. Och fråga mig hur det kommer att kännas att vara tvungen att dela säng med den och mina fötter just i natt.
Golfen i sig var kul.
Varsin pannlampa och en enda stackars lysande golfboll. That's All!
Å så klubbor och det andra förståss.
För att vara i mörker så är jag mycket nöjd med mitt spel.
Slutresultatet som meddelandes över varm choklad och kanelbulle gav mig en artondeplats av de 28 deltagare som kom till start.
Trots mitt nya fina handicap.
Hade jag spelat så här för en vecka sedan hade ju slutplaceringen varit bättre.
Men jag är nöjd med att i mörker harva 56 slag. Jämför att i söndags gick jag helt utan hjärna på 50 slag. Då är ju dagens resultat helt okej.
Nu är nog mitt största problem gumpen.
Gud vet var jag ska ha den i natt.
Sänkning och birdie!
Nu är jag riktigt riktigt trött.
Lyckligt fånigt leende trött.
I går var en lyckodag. Eller ska jag vara ärlig och säga: "det har varit ett lyckodygn"!
Vi åkte ner till min hemmabana. Prognosen sa vackert väder, en härlig dag för lite golf.
Jag ville inte påstå att det gick lysande på rangen: jag var nervös över att mitt spelsällskap skulle se att jag faktiskt är en usel golfspelare. Vilket jag alltid tjatar om, men inte hade visat i verkligheten.
Sen chippade och puttade vi. Jag var verkligen hela tiden no 2. Funkade faktiskt inte alls.
Men tog det mer och med med en klackspark, jag var ju i det sällskap jag ville vara - det var det viktigaste.
Vi smet ut som en tvåboll.
Och väl ute på banan började det plötsligt flyta.
Par - boggie - dubbelboogie - boogie - par - boogie - boogie - BIRDIE - dubbelboogie...
Tog en minihatt whiskey som belöning för birdien på hål 8.
Räknade gjorde vi när vi kom hem.
Kunde ju se på scorekortet att det gått bra, men det kändes inte så där superlysande.
Men när jag viker upp scorekortet, där han räknat, tror jag inte mina ögon: 26 poäng!
Jag blev tvungen att kollräkna... herregud, det stämde ju: jag hade gått banan på 37 slag.
Så det har väl tjatats lite grann från min sida senaste dygnet: nytt hcp 31,4!
Lasse, tack för support! Du är egentligen den bättre golfspelaren av oss två. Absolut.
Idag har jag spelat två ronder. Den bästa var på 50 slag och 13 poäng (räknat på den nya slopen). Men jag är nöjd i alla fall.
Trots att jag var trött, dagdrömde och faktiskt ibland glömde att slå, och inga slag satt riktigt bra. Kom inte riktigt ihåg hur man skulle göra...
På onsdag är det "pannlampegolf" på hemmabanan. Jag ska vara utsövd och nyäten och göra mitt bästa med lampa i pannan och blinkande bollar!
Kameran ska med och rapport kommer!
Tävling på hemmabana
Ja, du, kära vän.
Inte räckte det soliga humöret och det nya självförtroendet längre än ner till min vanliga hemmabana.
Greensome, slaggolf, tvåmannalag. Damernas avslutning.
Spelade långt under min vanliga låga nivå. Drog med mig min lagkamrat ner i golfslagsträsket också.
Vi var så missnöjda med oss själva.
På nionde hålet spelade vi bort oss totalt.
Vi hade två timmar på oss inför middagen, så vi drog på oss tagelskjortorna och piskade oss över ryggen och gick några hål till som straff.
Vad hände... Jodå, på de tre första hålen spelade vi kanon igen. Ingen tävling ju!
Jag hatar mig själv för sådant här.
Hjärnan borde in på recond. Pimpas lite.
På prisutdelningen satt vi först bara och gapade: sexa av sexton lag. Vi som var så säkra på att vi skulle kommit nästan sist.
Hade vi spelat nian också som folk, hade vi kunnat ligga typ trea.
Så nu j-lar ska här tränas!
Vintertouren nästa.
Sen ska vi ta nästa lagtävling - åtminstone på medaljplats.
Fast först ska vi tävla "pannlampegolf" och det blir en helt annan historia.
Pilsnergolf
...där man brygger sitt golf-öl. Och det måste erkännas att efter 18 hål, 12 kilometer och drygt fyra timmar så är detta en gudadyck.
