Glädjetårar!
Idag kastade jag mig hem från jobbet och vidare ner på golfbanan med pen-bagen på ryggen.
Sprang formligen igenom 2 x 9 hål i novembereftermiddagen.
Mörkret jagade mig.
Jag kan inte för mitt liv påstå att jag spelade bra. Det är mycket ärligare att säga att jag spelade uselt, så uppstressad som jag var.
Det är svårt att komma ner i varv när basfödan sedan uppstigning varit kaffe - åker väl dit om det blir dopingkontroll - och jag känt paniken komma över arbetsbördan på jobbet.
Golf brukar hjälpa mot stress, men går det till en viss gräns så stjälper golfen helt.
Jag spelar forcerat och det straffar sig alltid.
Spelade bort tre bollar idag.
En av mina bättre dagar.
I söndags, i regnet, när alla andra satt inne och kramades, slog jag bort fem bollar.
Det var så pass illa att tvåbollen bakom mig tyckte synd om mig och gav mig en boll så att jag inte skulle bli helt utan.
Det finns både fördelar och nackdelar med ett tydligt kroppsspråk.
Sen när jag kom hem och hade fått upp värmen fick jag syn på värdebeviset från tidningen Golfresan som står i vardagsrummet
Sen öppnade jag mailen och såg att de hade mailat om val av datum för ut- och inresan.
Då först fattade jag på riktigt!
Då kom tårarna.
Glädjetårarna.
Helvete! Jag ska till Sydafrika!
Det är sååååå häftigt!
Och jag fick förlänga min biljett! Fantastiskt!
I går var jag hos Golfresan på lunchen och blev fotad.
Så uppspelt som bara jag kan vara när jag är på gott humör.
Stackars fotografen fick sig sina kängor. Fast jag menade dem inte.
Tydligen blev bilderna bra ändå.
Jag vet inte jag. Det beror bara på dubbelhakornas vara och inte vara - jag själv ser ju aldrig nått annat.
Men vi hade kul.
Det kommer nog framgå av bilderna.
Så i kväll har jag handlat resehandböcker på nätet.
Tre veckor S.A. och dottern möter jag upp i Kapstaden sista veckan.
Sanslöst otroligt.
Glad så hjärtat slår volter!
Tack snälla Golfresan!
Kommentarer
Trackback
