sunwedge

Om man ger sig ut trettio personer en vacker höstnatt den sista dagen i september, för att tävla i slaggolf, vad tror ni händer då?
Ni tror säkert en massa saker.
Men att det skulle börja snöa precis till kanonstarten det kunde ni aldrig gissa!

Så nu sitter jag har med en liten whiskey mitt i natten och är kall som is: fettvävnad har nämligen sämre cirkulation än muskelvävnad. Fråga mig hur min gump känns. Och fråga mig hur det kommer att kännas att vara tvungen att dela säng med den och mina fötter just i natt.

Golfen i sig var kul.
Varsin pannlampa och en enda stackars lysande golfboll. That's All!
Å så klubbor och det andra förståss.

För att vara i mörker så är jag mycket nöjd med mitt spel.
Slutresultatet som meddelandes över varm choklad och kanelbulle gav mig en artondeplats av de 28 deltagare som kom till start.
Trots mitt nya fina handicap.
Hade jag spelat så här för en vecka sedan hade ju slutplaceringen varit bättre.
Men jag är nöjd med att i mörker harva 56 slag. Jämför att i söndags gick jag helt utan hjärna på 50 slag. Då är ju dagens resultat helt okej.

Nu är nog mitt största problem gumpen.
Gud vet var jag ska ha den i natt.