Detta är sånt som bara inte kan hända...



Det har tagit ett dygn drygt att landa.
Att fatta att det som hänt verkligen har hänt.

Det ringde i min privata mobil på jobbet i går.
Kan sammanfatta samtalet med att jag inte fattade någonting.
Totalt stopp.
Har väl börjat gå igång igen så sakterliga.

Det var en HIO-tävling i somras.
Jag var med bara för att man fick tre bra bollar och en golfresetidning.
Jag minns inte hur jag slog.
Vet bara att det gick uselt och var så långt från en HIO som det kunde vara.
Inget jag fäste mig vid.

I helgen låg det nya numret nere på golfklubben i ett ställ.
Snodde åt mig ett ex och tänkte flyktigt att den tidningen aldrig dykt upp.
Borde kolla upp det.
Tidningen ligger kvar i min bag.

Så ringde de från tidningen till mitt jobb.
Snabbt tog jag upp att jag inte fått någon tidning.
Men det var inte därför de ringde.
Så jag fortsatte prata om min missade tidning.
Men det var inte därför de ringde.
Sen började de prata om tävlingen.
Om att ingen av de 2500 som var med hade lyckats göra en HIO.
Inte jag heller.
Sen pratade vi om när tävlingen var.
Det hade jag också förträngt.
Någon på redaktionen bakom skrek att det var den 29 augusti.
Det stämde med min kalender.
Men det var ju inte det de ville.
De hade lottat ut vinsterna istället.
Och det kunde jag hålla med om var trevligt.

Han kämpade på där.
Jag trodde ju hela tiden att jag hörde fel.
Kunde det vara något med hans dialekt.
Föresten så hörs alla dåligt i min lilla mobil.
Funderade på att maila Nokkia om det.
Om att jag inte hörde vad han sa.
Fattade inte mycket heller.
Det tog jättelänge för honom att få mig att förstå att jag hade vunnit en resa för två.
Till Sydafrika.
Undrar varifrån hans dialekt kommer.
Inte lätt att förstå.

Jag vet att han sa att han intervjuvade mig.
Och jag tänkte att så här kan man ju inte säga i tryck.
Fast jag sa det ändå.
Pussigull.
Jag sa en massa som jag inte minns.
Vet inte om det var så förnuftigt.
Skulle skicka en bild under natten.
Alltså jag på mig, inte han på sig.

Vi har mailat tillvarandra under dagen idag.
Ska träffas och fota under nästa vecka.
Jag funderar mycket på hur man bantar 20 kg över en helg.
På Sydafrika funderar jag inte så mycket.
Jag har ju inte fattat det.
Rinde min dotter i går och sa att hon fick åka med om jag fortfarande var singel då.
Ringde idag och bad om ursäkt för att jag var så plump.
Så klart är det henne jag ska resa med och det ska bli jättetrevligt.
För vi ska till Sydafrika ihop.

Jag fattar det inte riktigt.
Säger det till alla för att jag själv ska förstå.
Men det hjälper inte.
Helt otroligt.
Vi ska till Sydafrika.
Detta är sånt som bara inte kan hända...

Kommentarer
Postat av: Mattias

Brutalt!! Det här kan man ju bara säga Super-Grattis till. Hur mycket längtar inte jag till lite semester, och då räcker det att ligga på sängen här hemma. Även om Sydafrika låter toppen.

2009-11-22 @ 20:11:50
URL: http://www.vandringsman.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0