Arnold och jag



Framemot tvåtiden hade det slutat regna.
Trots att jag hatar golf så bestämde jag mig för att hasa ner och spela.

Behövde frisk luft och motion.
Hade haft en adrenalinstinn förmiddag som dock ledde till att mot att jag efterskänkte en skuld på 780 kr fick ta över Xets putter. Helt okej. Vad gör man inte för en bra golfklubba?
Mer värd en ett X.
En putter kan i alla fall uppföra sig. *no*

Så jag travade ner och spelade extrem nybörjargolf.
Första ronden gick jag med ett par och deras kanske trettonåriga dotter.
Pappan var heltrist.
Mamman sa hela tiden till dottern att det var bra att hon hade mamman.
Dottern var en trevlig prick .
Tänk att pappan inte kunde ta att dottern gjorde par på sjuan, när pappan och vi andra hade boogie.
Jag tyckte flickan skulle göra "jag-är-så-bäst-för-jag-och-inte-ni-hade-par-dansen".
Såg att hon gärna hade gjort det, men...
Så små män kan vara. Både här och där.

Jag spelade uselt idag också.
Förmiddagsilskan störningssände.
Gick ändå ett varv till med ett trevligt par jag spelat med förr.
Fast sen slutade dagen med ett par på sista hålet - DET har jag aldrig gjort förrut!
Det kändes bra.

När jag gick hem så halade jag upp scorekortet och räknade.
En skitdag som denna hade jag ändå gått rundan på 45 slag och 18 poäng.
Då blev det genast en mycket bättre dag.
Tror att detta faktiskt är en riktigt bra dag.

Nu kan puttern och jag göra vad vi vill i resten av vårt liv.
Såg på nätet att vi är ju faktiskt jämnåriga, puttern och jag.

Bryt ihop och gå vidare!

Arnold Palmer och den putter som defenitivt förekommer i hela artikeln.











































Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0