sunwedge

Jaja, inte fasen gick det bra på tävlingen heller.
Så nu är det lite golfvila denna vecka: det ska ju ändå regna.

Väninnan hämtade mig hemma kvart över sju på morgonen.
Och solen strålade.
Vi hann provputta lite och det såg bra ut. Lyckades chippa lite också, fast det är det första som sticker när jag blir nervös.
Funkade.

Redan på parkeringsplatsen hade jag mina aningar.
Men i kön till "incheckningen" så var det ett faktum...
Vi var omgivna av stora, blanka, brunbrända hannar.
Testostronet vibrerade i luften.
Det var vi, hannarna och en knippe lyckliga par som hade golfat ihop sedan människan lärde sig att gå på månen.
Då kom nervositeten.

Vi startade på hål 11.
Kanonstart som var ljudlös.
Banans längsta hål låg framför oss.
Och vi gick och gick. Och vi slog och slog.
Och solen strålade.
Under tiden spelade de andra vacker golf.
Och vi gick och gick. Och vi slog och slog.
Och solen strålade.
Under tiden spelade de andra vacker golf.
Så där höll vi på hela dagen.

Vi kompar varandra bra, väninnan och jag.
Jag är den som är bäst med drivern (fast där bytte vi roller under tävlingen).
Hon är bäst på fairwayslag (fast där bytte vi roller under tävlingen).
Jag är bäst med puttern (fast där bytte vi roller under tävlingen).
Hon är bäst på inspel (fast där bytte vi inte roller under tävlingen).
Ohotat bäst.

Och solen strålade.
Och vi gick och gick. Och vi slog och slog.
Och solen strålade.
Under tiden spelade de andra vacker golf.
Sista tre hålen var jag törstig och matt.
Inte trött i kroppen, men jag hade tappat fokus och därmed glöden,
Det är jag riktigt besviken på mig själv för: jag brukar hålla 18 hål, eller mer.
Måste träna mer.

För en gångs skull så kan jag verkligen ärligt försvara vår jumboplats med att motståndarna var fan så mycket bättre!
Testostronhanarna och de lyckliga paren sopade banan med oss.
Minst sagt.
Det var en scrambletävling, en spelform som jag verkligen tycker är kul, så jag och väninnan jumbogolfade ett resultat på 78,2 med ett shcp på 20,8.
Grabbarna i topp gjorde 55.5 med sitt shcp på 13,5.
Lite skillnad.
Ett var de mycket trevliga paren i vår boll kom trea med 12 i shcp och 60.0.
Jag är väldigt glad för deras skull.
Båda damerna i vår boll var kanonduktiga och goda föredömen.
Dessutom hade vi väldigt kul i vår boll.

Vi slapp ju bli distraherade av bruna underarmar och testostron i alla fall!

På lördag är det midnattsloppet.
Inte sprungit mer än efter bussar sedan Bellmanstafetten i september 2008.
Med DET blir en annan historia, som HC Andersen skulle sagt.