Sunwedge - en frustrerad nybörjargolfares blogg

Ja, så är det att känna sig ensam.
Även om det är till stor del självvalt och har sina randiga skäl och rutiga anledningar.
Och istället för att enbart gå runt och prata högt med mig själv, så bloggar jag högt och tydligt.
Tänkte att jag skulle börja blogga om mitt envisa nybörjargolfande: så att ni andra i samma situation kan känna igen er i kampen mot en liten vit dum boll.
En liten elak boll som inte ens får väga över 45.93 gram.
Fattar inte att det ska krävas så mycket kraft att få iväg den.
Jag fattar inte ens att golf ska vara så svårt?
Hur svårt kan det vara?
Min tröst i mörkret var idag när jag lyssnade på Prinsessan Birgittas sommarprogram på iPoden: hon, med sin långa erfarenhet av många idrotter både höjde golfen till skyarna och konstaterade att hon ansåg den som den svåraste av alla sporter.
Då kändes det lite bättre.
Om duktiga människor säger att det är svårt: då är det okej för mig att jag tycker att det är svårt.
Jag spelar för andra säsongen. Har bara spelat "seriöst" i ett år.
Tog mitt gröna kort den 24 oktober 2008 och fick mitt 36 hcp några dagar senare.
Sedan dess är det bara elände.
Jag kämpar på.
De bra slagen blir bara bättre och bättre.
De dåliga är gröndjävligare än någonsin.
Eftersom jag blandar friskt så har jag inte ens gått på mitt handicap i år, än mindre sänkt mig.
Det är ett märkligt fenomen att psyket ska vara så stor del av golfen: de dåliga slagen dyker säkert som amen i kyrkan upp när du gjort en superutslag och lagt dig på green.
En putt och det blir en "birdie". Man har hålet som i en liten ask, känner man!
Då treputtar man! Eller femputtar!
Har man spelat i ruffen med sex slag upp till ett par 3-hål: då, minsann, då lägger man bollen i koppen med hjälp av pitchen.
Då passar det minsann att lyssna.
Bollar måste vara döva!
Dumbollar.
Idag var jag trött. Och nyss kom det förlösande regnet.
Ingen träning alls idag.
Jag ska packa bagen: imorgon slutar jag till lunch och kommer hinna vara minst sex timmar på golfbanan om jag bara kastar mig hem om och fyller kaffetermosen och kastar ner kylklamparna i drickafacket på bagen...
Kommentarer
Postat av: Dalis
Jäkligt roligt
Vi hörs//D
Postat av: Sunwedge
Och mer och mer blir det av allt det där - alltså jäklighet, rolighet, vi och höras... Som livet ska vara med andra ord!
Trackback