sunwedge

 

Plötsligt så ser jag att greenen är full av folk. Pilen pekar på flaggan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag får håla utan att de ens tänker annat än att jag ska klara mig på halva green.

Flaggan på skarven, mittemellan tanterna.

Den andra dagens spel fylldes av banarbetare.
Överallt.

Hade kanske inte börjat dagen så lysande. Valde att skylla på alla gräsklippare, traktorer och lastbilar som snurrade på och runt banan.
När jag kommer på hål 4 - ett par 4 på 334 meter - får jag syn på att det står en hel karavan på green när jag närmar mig. Greenen är sandtäckt och det står två handfullar med tanter och sopar. Och inte flyttar de sig heller.

Det var som en golfvariant av fältskytte: "Fältskjutning omfattar skjutning på korta tider mot i terrängen, på varierande sätt, anordnade mål. Skjutningen utförs i patruller. Förflyttning mellan målen sker i regel till fots.
En fältskyttetävling går ut på att med så många skott som möjligt träffa alla figurer."
Ni fattar, va!

Först försöker jag vänta.
Men de envisas med att vinka fram mig.
Jesus, de fattar ju inte att de leker med döden - jag är ju helt vild, opålitlig och spastisk ute på banan. Lätt vindögd också.
Så det slutar med att jag får spela in mig, trots att de fortfarande står på green och sopar.

Förutom dessa stressövningar så var jag nöjd med vissa bitar av mitt spel: driveslagen gick rakt och fint och närspelet var helt okej. Det var fairwayspelet som fallerade.
Lite som det vanliga livet utanför golfen: jag smackar på med drivern så det sjunger om det, satsar på att komma så långt det går, sen får jag springa ikapp mig själv och samla ihop närspelet för att håla.

Dagens stolthet var hål 8, ett par fyra på 215 meter, med brant uppförsbacke sista hälften. En backe fylld med bunkrar på bägge sidor.
Där låg jag på green på tre och två-puttade. Då tjoade jag lite etikettsbefriat. Och gubbarna i buskarna nickade godkännande.

Spelade hål 13 och framåt med Pekka, en finsk pensionär med ett hcp på 19. Mycket trevlig man.

Hela dagen strålade solen, men med spf 30 på nosen och tre vattenflaskor i bagen går det utmärkt att spela i värmen.
Men det tog på krafterna.

På de två sista hålen var jag ordentligt trött, det är två riktigt långa hål: 17 på par 4/269 meter och sista som är ett par 5 på 474 meter.
Dock riktigt nöjd med mitt utslag på sista - även om resten sen både bokstavligt och bildligt gick åt skogen, pinjeskogen.
Det är siktet som brister när jag blir trött.

Lite lustigt att att notera är att en av banarbetarna kom och gav mig tillbaka en av mina bollar idag. Hur visste han vad jag hette?