sunwedge

Vi kom till Tunisien mitt i natten.
Somnade som en sten kl 0400.
Så nästa dag var minst sagt seg.
Trots tröttheten så greppade jag p-wedgen och puttern och tog mig en promenad bort för att kolla in golfbanan.
Syftet med min resa var ju att spela golf, sola och sova.

Stadsdelen El Kantaoui vill gärna hålla en golfprofil - även om man inte lyckas fullt ut.
I rondellen utanför huvudingången tronar ett jättelikt golfset.
Kan ju inte ta miste på att man är på rätt väg.
Insåg att det inte alls var så nära mellan mitt hotell och banan som jag uppfattade det på nätet. Med bagen skulle det bli taxi nästa dag.

Jag hade bokat in mig på den banan som heter "Panorama Course". Den andra "Sea Course" öppnar först den 1 oktober. Och genom stängslet kunde jag ana att det bl a berodde på att den banan är vattensjuk fram tills dess.
Panorama är en par 72 banan på 4787 meter från röd tee. Herrarna får 5630 meter slaglängd. Sanningen var mycket mycket längre.

Checkade in.
I och med det så var det helt okej att träna lite och bekanta sig med klubbhuset.
Jag stannade och puttade och chippade i en och en halv timme på ett nästan folktomt område. Inte högsäsong precis.
Jag såg några strögolfare ute på banan.

Måste tillstå att det kändes spännande och faktiskt lite nervöst att strutta omkring själv på en främmande golfanläggning.

Efter en stund satt spelet riktigt bra.
Vädret släppte några regndroppar på mig då och då. Men man är ju härdad svenska.

Traskade hem igen och somnade framför poolen, trots att det var mulet.
Drömde att banvärden - min vanliga hemmabanvärd - bad mig kliva av banan för att jag störde med mina snarkningar.
Kul att vakna till av sina egna ljud där man ligger på rygg som en strandad val på solsängen vid poolen.
Tur att man är gammal nog att överleva sånt.

Klubbhuset från bansidan