sunwedge

Den sista golfdagen sken solen så mycket den orkade.
Jag och Pekka spelade ihop.
Trevligt sällskap.
Jag gick på 130 slag och Pekka på 111.
För min del betydde det bara 14 poäng, men för Pekka med sina 19 i hcp så blev det 21 p.
Det säger en del om hur pass svår banan var.
Tur att jag för andra gången denna vecka blev bjuden på öl för att han inte passerade damtee på utslaget.

Vad hade jag då lärt mig under den här veckan...

Tja, att man spelar golf som man lever: smackar på med drivern och ser till att komma långt och rätt med full styrka, sen gäller det att ha ett bra närspel som samlar ihop allt i slutet och ser till att man går i mål.
Safea är inte min grej.

Jag har fått bra mycket bättre självförtroende i golfen.
Här höll jag inte på och larvade och ömkade mig alls.
Bunkerslag skulle inte bara vara upp över kanten, här tar man i och ser till att man kommer upp och ut samt åt rätt håll. Även om det gällde att slå sig rätt upp tre meter.

Står det något i vägen så spelar man över det. Inget tramsande runt.
Försöker man så går det oftast vägen: fjösar man så kostar det bara slag.

Och slutligen att man tar hellre en dropp-plikt än att man börjar chansa på att det kanske går att spela sig ur den omgivande terrängen. Är bollen ospelbar så är den.

Och gå alltid på toa när du ser den - det kan vara 11 hål till nästa gång. Blott svenska banor svenska skogar har. Man kan inte kissa bakom en palm.
Det står nämligen en tunisier som säljer hittebollar bakom varannan palm.

Ja, ni, det här var en annorlunda upplevelse som jag inte ångrar.
Vad blir det härnäst?
Egypten, Thailand eller en förlängd weekend på Irland.

Tee på hål 13. Över ravinen lite på sniskan, eller småfjösa - det är bara att välja.






Golf är så underbart när himlen är blå och solen skiner och bollen landar på green med sikte på flagg. Här green på hål 12.



















Kanske inte så att jag log när jag la mig här, men jag log desto mer när jag spelade mig därifrån.